AN3.100
10. Das Kapitel über ein Salzklümpchen
10. Loṇakapallavagga
Ein Salzklümpchen
„Mönche und Nonnen, angenommen, ihr würdet sagen: ‚Wie auch immer dieser Mensch eine Tat begeht, er wird sie auf genau die gleiche Art erfahren‘: Wenn das so wäre, könnte man das geistliche Leben nicht führen, und es gäbe keine Möglichkeit, das Leiden völlig zu beenden.
Angenommen, ihr würdet sagen: ‚Wie auch immer dieser Mensch eine Tat begeht, er wird ihr Ergebnis so erfahren, wie es erfahren werden soll‘: Da das so ist, kann man das geistliche Leben führen, und es gibt die Möglichkeit, das Leiden völlig zu beenden.
Da begeht eine gewisse Person eine geringfügige schlechte Tat, und diese bringt sie in die Hölle. Derweil begeht eine andere Person die gleiche geringfügige schlechte Tat, und sie erfährt das Ergebnis in diesem Leben, ohne dass das Geringste übrig bleibt, und erst recht nicht viel.
Was ist das für eine Person, die die geringfügige schlechte Tat begeht und dadurch in die Hölle kommt? Da hat eine Person ihr körperliches Durchhaltevermögen, ihre Tugend, ihren Geist und ihre Weisheit nicht entwickelt. Sie ist engstirnig, von niederer Gesinnung, und lebt in Leiden. Eine solche Person begeht die geringfügige schlechte Tat, und sie bringt sie in die Hölle.
Was ist das für eine Person, die die gleiche geringfügige schlechte Tat begeht und das Ergebnis in diesem Leben erfährt, ohne dass das Geringste übrig bleibt, und erst recht nicht viel? Da hat eine Person ihr körperliches Durchhaltevermögen, ihre Tugend, ihren Geist und ihre Weisheit entwickelt. Sie ist nicht engstirnig, sondern hat ein großes Herz und lebt ohne Grenzen. Eine solche Person begeht die gleiche geringfügige schlechte Tat, und sie erfährt das Ergebnis in diesem Leben, ohne dass das Geringste übrig bleibt, und erst recht nicht viel.
Wie wenn ein Mensch ein Salzklümpchen in einen Becher Wasser werfen würde: Was meint ihr, Mönche und Nonnen? Würde der Becher Wasser salzig und ungenießbar werden?“
„Ja, Herr. Warum ist das so? Weil in dem Becher nur wenig Wasser ist.“
„Wie wenn ein Mensch ein Salzklümpchen in den Ganges werfen würde: Was meint ihr, Mönche und Nonnen? Würde der Ganges salzig und ungenießbar werden?“
„Nein, Herr. Warum ist das so? Weil der Ganges aus einer großen Wassermenge besteht.“
„Ebenso ist es im Fall der Person, die die geringfügige schlechte Tat begeht und dadurch in die Hölle kommt, und im Fall der anderen, die derweil die gleiche geringfügige schlechte Tat begeht und das Ergebnis in diesem Leben erfährt, ohne dass das Geringste übrig bleibt, und erst recht nicht viel. …
Wie jemand, der einen halben Taler, einen Taler oder hundert Taler gestohlen hat und dafür ins Gefängnis kommt, wohingegen ein anderer, der das Gleiche gestohlen hat, nicht ins Gefängnis kommt.
Welcher Art ist derjenige, der für den Diebstahl eines halben Talers, eines Talers oder von hundert Talern ins Gefängnis kommt? Es ist jemand, der arm, bedürftig und mittellos ist. Ein Solcher kommt für den Diebstahl eines halben Talers, eines Talers oder von hundert Talern ins Gefängnis.
Welcher Art ist derjenige, der für den Diebstahl eines halben Talers, eines Talers oder von hundert Talern nicht ins Gefängnis kommt? Es ist jemand, der reich, wohlhabend und vermögend ist. Ein Solcher kommt für den Diebstahl eines halben Talers, eines Talers oder von hundert Talern nicht ins Gefängnis.
Ebenso ist es im Fall der Person, die die geringfügige schlechte Tat begeht und dadurch in die Hölle kommt, und im Fall der anderen, die derweil die gleiche geringfügige schlechte Tat begeht und das Ergebnis in diesem Leben erfährt, ohne dass das Geringste übrig bleibt, und erst recht nicht viel. … Wie ein Schafhändler oder Schafmetzger: Er kann einen Menschen, der ihn bestiehlt, hinrichten, ins Gefängnis werfen, seinen Besitz einziehen oder ihn anderweitig bestrafen, und mit einem anderen kann er das nicht tun.
Welcher Art ist derjenige, den er bestrafen kann? Es ist jemand, der arm, bedürftig und mittellos ist. Einen Solchen kann er bestrafen.
Welcher Art ist derjenige, den er nicht bestrafen kann? Es ist ein König oder ein königlicher Oberminister, der reich, wohlhabend und vermögend ist. Einen Solchen kann er nicht bestrafen. Alles, was er in dem Fall tun kann, ist, die zusammengelegten Hände erheben und flehen: ‚Bitte, Kamerad, gib mir mein Schaf zurück oder bezahle es.‘
Ebenso ist es im Fall der Person, die die geringfügige schlechte Tat begeht und dadurch in die Hölle kommt, und im Fall der anderen, die derweil die gleiche geringfügige schlechte Tat begeht und das Ergebnis in diesem Leben erfährt, ohne dass das Geringste übrig bleibt, und erst recht nicht viel. …
Mönche und Nonnen, angenommen, ihr würdet sagen: ‚Wie auch immer dieser Mensch eine Tat begeht, er wird sie auf genau die gleiche Art erfahren‘: Wenn das so wäre, könnte man das geistliche Leben nicht führen, und es gäbe keine Möglichkeit, das Leiden völlig zu beenden.
Angenommen, ihr würdet sagen: ‚Wie auch immer dieser Mensch eine Tat begeht, er wird ihr Ergebnis so erfahren, wie es erfahren werden soll‘: Da das so ist, kann man das geistliche Leben führen, und es gibt die Möglichkeit, das Leiden völlig zu beenden.“
A Lump of Salt
“Mendicants, suppose you say: ‘No matter how this person performs a deed, they experience it the same way.’ This being so, the spiritual life could not be lived, and there’d be no chance of making a complete end of suffering.
Suppose you say: ‘No matter how this person performs a deed, they experience the result as it should be experienced.’ This being so, the spiritual life can be lived, and there is a chance of making a complete end of suffering.
Take the case of the individual who does a trivial bad deed, but it lands them in hell. Meanwhile, another individual does the same trivial bad deed, but experiences it in this life, so that not even a little remains, let alone a lot.
What kind of individual does a trivial bad deed, but it lands them in hell? An individual who hasn’t developed their physical endurance, ethics, mind, or wisdom. They’re small-minded and mean-spirited, living in suffering. That kind of individual does a trivial bad deed, but it lands them in hell.
What kind of individual does the same trivial bad deed, but experiences it in this life, so that not even a little remains, let alone a lot? An individual who has developed their physical endurance, ethics, mind, and wisdom. They’re not small-minded, but are big-hearted, meditating on the immeasurables. That kind of individual does the same trivial bad deed, but experiences it in this life, so that not even a little remains, let alone a lot.
Suppose a person was to drop a lump of salt into a mug of water. What do you think, mendicants? Would that mug of water become salty and undrinkable?”
“Yes, sir. Why is that? Because there is only a little water in the bowl.”
“Suppose a person was to drop a lump of salt into the Ganges river. What do you think, mendicants? Would the Ganges river become salty and undrinkable?”
“No, sir. Why is that? Because the Ganges river is a vast mass of water.”
“This is how it is in the case of an individual who does a trivial bad deed, but it lands them in hell. Meanwhile, another individual does the same trivial bad deed, but experiences it in this life, so that not even a little remains, let alone a lot. …
Take the case of someone who is thrown in jail for stealing half a dollar, a dollar, or a hundred dollars. While someone else isn’t thrown in jail for stealing half a dollar, a dollar, or a hundred dollars.
What sort of person is thrown in jail for stealing half a dollar, a dollar, or a hundred dollars? Someone who is poor, with few possessions and little wealth. That kind of person is thrown in jail for stealing half a dollar, a dollar, or a hundred dollars.
What sort of person isn’t thrown in jail for stealing half a dollar, a dollar, or a hundred dollars? Someone who is rich, affluent, and wealthy. That kind of person isn’t thrown in jail for stealing half a dollar, a dollar, or a hundred dollars.
This is how it is in the case of an individual who does a trivial bad deed, but they go to hell. Meanwhile, another individual does the same trivial bad deed, but experiences it in this life, so that not even a little remains, let alone a lot. … It’s like a sheep dealer or butcher. They can execute, jail, fine, or otherwise punish one person who steals from them, but not another.
What sort of person can they punish? Someone who is poor, with few possessions and little wealth. That’s the kind of person they can punish.
What sort of person can’t they punish? A ruler or their chief minister who is rich, affluent, and wealthy. That’s the kind of person they can’t punish. In fact, all they can do is raise their joined palms and ask: ‘Please, good fellow, give me my sheep or pay me for it.’
This is how it is in the case of an individual who does a trivial bad deed, but it lands them in hell. Meanwhile, another individual does the same trivial bad deed, but experiences it in this life, so that not even a little remains, let alone a lot. …
Mendicants, suppose you say: ‘No matter how this person performs a deed, they experience it the same way.’ This being so, the spiritual life could not be lived, and there’d be no chance of making a complete end of suffering.
Suppose you say: ‘No matter how this person performs a deed, they experience the result as it should be experienced.’ This being so, the spiritual life can be lived, and there is a chance of making a complete end of suffering.”
Loṇakapallasutta
“Yo, bhikkhave, evaṁ vadeyya: ‘yathā yathāyaṁ puriso kammaṁ karoti tathā tathā taṁ paṭisaṁvediyatī’ti, evaṁ santaṁ, bhikkhave, brahmacariyavāso na hoti, okāso na paññāyati sammā dukkhassa antakiriyāya.
Yo ca kho, bhikkhave, evaṁ vadeyya: ‘yathā yathā vedanīyaṁ ayaṁ puriso kammaṁ karoti tathā tathāssa vipākaṁ paṭisaṁvediyatī’ti, evaṁ santaṁ, bhikkhave, brahmacariyavāso hoti, okāso paññāyati sammā dukkhassa antakiriyāya.
Idha, bhikkhave, ekaccassa puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti. Idha pana, bhikkhave, ekaccassa puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti? Idha pana, bhikkhave, ekacco puggalo abhāvitakāyo hoti abhāvitasīlo abhāvitacitto abhāvitapañño paritto appātumo appadukkhavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo bhāvitakāyo hoti bhāvitasīlo bhāvitacitto bhāvitapañño aparitto mahatto appamāṇavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Seyyathāpi, bhikkhave, puriso loṇakapallaṁ paritte udakamallake pakkhipeyya. Taṁ kiṁ maññatha, bhikkhave, api nu taṁ parittaṁ udakaṁ amunā loṇakapallena loṇaṁ assa apeyyan”ti?
“Evaṁ, bhante”. “Taṁ kissa hetu”? “Aduñhi, bhante, parittaṁ udakakapallake udakaṁ, taṁ amunā loṇakapallena loṇaṁ assa apeyyan”ti.
“Seyyathāpi, bhikkhave, puriso loṇakapallakaṁ gaṅgāya nadiyā pakkhipeyya. Taṁ kiṁ maññatha, bhikkhave, api nu sā gaṅgā nadī amunā loṇakapallena loṇaṁ assa apeyyā”ti?
“No hetaṁ, bhante”. “Taṁ kissa hetu”? “Asu hi, bhante, gaṅgāya nadiyā mahā udakakkhandho so amunā loṇakapallena loṇo na assa apeyyo”ti.
“Evamevaṁ kho, bhikkhave, idhekaccassa puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti. Idha, bhikkhave, ekaccassa puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo abhāvitakāyo hoti abhāvitasīlo abhāvitacitto abhāvitapañño paritto appātumo appadukkhavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo bhāvitakāyo hoti bhāvitasīlo bhāvitacitto bhāvitapañño aparitto mahatto appamāṇavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Idha, bhikkhave, ekacco aḍḍhakahāpaṇenapi bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇenapi bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇasatenapi bandhanaṁ nigacchati. Idha, bhikkhave, ekacco aḍḍhakahāpaṇenapi na bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇenapi na bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇasatenapi na bandhanaṁ nigacchati.
Kathaṁrūpo, bhikkhave, aḍḍhakahāpaṇenapi bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇenapi bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇasatenapi bandhanaṁ nigacchati? Idha, bhikkhave, ekacco daliddo hoti appassako appabhogo. Evarūpo, bhikkhave, aḍḍhakahāpaṇenapi bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇenapi bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇasatenapi bandhanaṁ nigacchati.
Kathaṁrūpo, bhikkhave, aḍḍhakahāpaṇenapi na bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇenapi na bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇasatenapi na bandhanaṁ nigacchati? Idha, bhikkhave, ekacco aḍḍho hoti mahaddhano mahābhogo. Evarūpo, bhikkhave, aḍḍhakahāpaṇenapi na bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇenapi na bandhanaṁ nigacchati, kahāpaṇasatenapi na bandhanaṁ nigacchati.
Evamevaṁ kho, bhikkhave, idhekaccassa puggalassa appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ. Tamenaṁ nirayaṁ upaneti. Idha, bhikkhave, ekaccassa puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ, tamenaṁ nirayaṁ upaneti? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo abhāvitakāyo hoti abhāvitasīlo abhāvitacitto abhāvitapañño paritto appātumo appadukkhavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo bhāvitakāyo hoti bhāvitasīlo bhāvitacitto bhāvitapañño aparitto mahatto appamāṇavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Idha, bhikkhave, ekacco puggalo bhāvitakāyo hoti bhāvitasīlo bhāvitacitto bhāvitapañño aparitto mahatto appamāṇavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva. Seyyathāpi, bhikkhave, orabbhiko vā urabbhaghātako vā appekaccaṁ urabbhaṁ adinnaṁ ādiyamānaṁ pahoti hantuṁ vā bandhituṁ vā jāpetuṁ vā yathāpaccayaṁ vā kātuṁ, appekaccaṁ urabbhaṁ adinnaṁ ādiyamānaṁ nappahoti hantuṁ vā bandhituṁ vā jāpetuṁ vā yathāpaccayaṁ vā kātuṁ.
Kathaṁrūpaṁ, bhikkhave, orabbhiko vā urabbhaghātako vā urabbhaṁ adinnaṁ ādiyamānaṁ pahoti hantuṁ vā bandhituṁ vā jāpetuṁ vā yathāpaccayaṁ vā kātuṁ? Idha, bhikkhave, ekacco daliddo hoti appassako appabhogo. Evarūpaṁ, bhikkhave, orabbhiko vā urabbhaghātako vā urabbhaṁ adinnaṁ ādiyamānaṁ pahoti hantuṁ vā bandhituṁ vā jāpetuṁ vā yathāpaccayaṁ vā kātuṁ.
Kathaṁrūpaṁ, bhikkhave, orabbhiko vā urabbhaghātako vā urabbhaṁ adinnaṁ ādiyamānaṁ nappahoti hantuṁ vā bandhituṁ vā jāpetuṁ vā yathāpaccayaṁ vā kātuṁ. Idha, bhikkhave, ekacco aḍḍho hoti mahaddhano mahābhogo rājā vā rājamahāmatto vā. Evarūpaṁ, bhikkhave, orabbhiko vā urabbhaghātako vā urabbhaṁ adinnaṁ ādiyamānaṁ nappahoti hantuṁ vā bandhituṁ vā jāpetuṁ vā yathāpaccayaṁ vā kātuṁ. Aññadatthu pañjalikova naṁ yācati: ‘dehi me, mārisa, urabbhaṁ vā urabbhadhanaṁ vā’ti.
Evamevaṁ kho, bhikkhave, idhekaccassa puggalassa tādisaṁyeva appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti. Idha pana, bhikkhave, ekaccassa puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo abhāvitakāyo hoti abhāvitasīlo abhāvitacitto abhāvitapañño paritto appātumo appadukkhavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa appamattakampi pāpakammaṁ kataṁ tamenaṁ nirayaṁ upaneti.
Kathaṁrūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva? Idha, bhikkhave, ekacco puggalo bhāvitakāyo hoti bhāvitasīlo bhāvitacitto bhāvitapañño aparitto mahatto appamāṇavihārī. Evarūpassa, bhikkhave, puggalassa tādisaṁyeva appamattakaṁ pāpakammaṁ kataṁ diṭṭhadhammavedanīyaṁ hoti, nāṇupi khāyati, kiṁ bahudeva.
Yo, bhikkhave, evaṁ vadeyya: ‘yathā yathāyaṁ puriso kammaṁ karoti tathā tathā taṁ paṭisaṁvedetī’ti, evaṁ santaṁ, bhikkhave, brahmacariyavāso na hoti, okāso na paññāyati sammā dukkhassa antakiriyāya.
Yo ca kho, bhikkhave, evaṁ vadeyya: ‘yathā yathā vedanīyaṁ ayaṁ puriso kammaṁ karoti tathā tathā tassa vipākaṁ paṭisaṁvedetī’ti, evaṁ santaṁ, bhikkhave, brahmacariyavāso hoti, okāso paññāyati sammā dukkhassa antakiriyāyā”ti.