AN6.34
4. Das Kapitel über Gottheiten
4. Devatāvagga
Mit Mahāmoggallāna
Einmal hielt sich der Buddha bei Sāvatthī in Jetas Wäldchen auf, dem Kloster des Anāthapiṇḍika.
Da kam dem Ehrwürdigen Mahāmoggallāna, als er für sich allein in Klausur war, dieser Gedanke in den Sinn: „Welche Götter wissen, dass sie in den Strom eingetreten sind, dass sie nicht mehr in der Unterwelt wiedergeboren werden müssen und für das Erwachen bestimmt sind?“
Nun war da gerade kürzlich ein Mönch namens Tissa verstorben und in einer Brahmāwelt wiedergeboren worden. Dort war bekannt, dass der Brahmā Tissa sehr mächtig und gewaltig war.
Da verschwand der Ehrwürdige Mahāmoggallāna, so leicht, wie ein kräftiger Mensch den Arm strecken oder beugen würde, aus Jetas Wäldchen und erschien wieder in dieser Brahmāwelt.
Tissa sah Moggallāna von Weitem kommen und sagte zu ihm: „Komm, Kamerad Moggallāna! Willkommen, Kamerad Moggallāna! Es ist lange her, dass du die Gelegenheit genutzt hast, hierherzukommen. Setz dich, Kamerad Moggallāna, dieser Sitz ist für dich.“ Moggallāna setzte sich auf den ausgebreiteten Sitz. Da verbeugte sich Tissa vor Moggallāna und setzte sich zur Seite hin.
Moggallāna sagte zu ihm: „Tissa, welche Götter wissen, dass sie in den Strom eingetreten sind, dass sie nicht mehr in der Unterwelt wiedergeboren werden müssen und für das Erwachen bestimmt sind?“
„Die Götter der vier großen Könige wissen das.“
„Aber wissen das alle von ihnen?“
„Nein, Kamerad Moggallāna, nicht alle. Die, die keine auf Erfahrung gegründete Zuversicht zum Buddha, zur Lehre und zum Saṅgha haben und nicht die Tugend besitzen, die von den Edlen geliebt wird, diese wissen nicht, dass sie in den Strom eingetreten sind. Doch die, die auf Erfahrung gegründete Zuversicht zum Buddha, zur Lehre und zum Saṅgha haben und die die Tugend besitzen, die von den Edlen geliebt wird, diese wissen, dass sie in den Strom eingetreten sind.“
„Aber Tissa, wissen denn nur die Götter der vier großen Könige, dass sie in den Strom eingetreten sind, oder wissen auch die Götter der Dreiunddreißig … die Yama-Götter … die freudvollen Götter … die Götter, die das Erschaffen lieben … und die Götter, die über das herrschen, was andere erschaffen, dass sie in den Strom eingetreten sind, dass sie nicht mehr in der Unterwelt wiedergeboren werden müssen und für das Erwachen bestimmt sind?“
„Die Götter aus all diesen Klassen wissen das.“
„Aber wissen das alle von ihnen?“
„Nein, Kamerad Moggallāna, nicht alle. Die, die keine auf Erfahrung gegründete Zuversicht zum Buddha, zur Lehre und zum Saṅgha haben und nicht die Tugend besitzen, die von den Edlen geliebt wird, diese wissen nicht, dass sie in den Strom eingetreten sind. Doch die, die auf Erfahrung gegründete Zuversicht zum Buddha, zur Lehre und zum Saṅgha haben und die die Tugend besitzen, die von den Edlen geliebt wird, diese wissen, dass sie in den Strom eingetreten sind.“
Moggallāna begrüßte die Worte des Brahmā Tissa und stimmte ihm zu. Dann verschwand er, so leicht, wie ein kräftiger Mensch den Arm strecken oder beugen würde, aus dieser Brahmāwelt und erschien wieder in Jetas Wäldchen.
With Mahāmoggallāna
At one time the Buddha was staying near Sāvatthī in Jeta’s Grove, Anāthapiṇḍika’s monastery.
Then as Venerable Mahāmoggallāna was in private retreat this thought came to his mind, “Which gods know that they are stream-enterers, not liable to be reborn in the underworld, destined for awakening?”
Now, at that time a monk named Tissa had recently passed away and been reborn in a realm of divinity. There they knew that The divinity Tissa was very mighty and powerful.
And then Venerable Mahāmoggallāna, as easily as a strong person would extend or contract their arm, vanished from Jeta’s Grove and reappeared in that realm of divinity.
Tissa saw Moggallāna coming off in the distance, and said to him, “Come, my good fellow Moggallāna! Welcome, my good fellow! It’s been a long time since you took the opportunity to come here. Sit, my good Moggallāna, this seat is for you.” Moggallāna sat down on the seat spread out. Then Tissa bowed to Moggallāna and sat to one side.
Moggallāna said to him, “Tissa, which gods know that they are stream-enterers, not liable to be reborn in the underworld, destined for awakening?”
“The gods of the four great kings know this.”
“But do all of them know this?”
“No, my good Moggallāna, not all of them. Those who lack experiential confidence in the Buddha, the teaching, and the Saṅgha, and lack the ethics loved by the noble ones, do not know that they are stream-enterers. But those who have experiential confidence in the Buddha, the teaching, and the Saṅgha, and have the ethics loved by the noble ones, do know that they are stream-enterers.”
“But Tissa, is it only the gods of the four great kings who know that they are stream-enterers, or do the gods of the thirty-three … the gods of Yama … the joyful gods … the gods who love to create … and the gods who control what is created by others know that they are stream-enterers, not liable to be reborn in the underworld, destined for awakening?”
“The gods of these various classes know this.”
“But do all of them know this?”
“No, my good Moggallāna, not all of them. Those who lack experiential confidence in the Buddha, the teaching, and the Saṅgha, and lack the ethics loved by the noble ones, do not know that they are stream-enterers. But those who have experiential confidence in the Buddha, the teaching, and the Saṅgha, and have the ethics loved by the noble ones, do know that they are stream-enterers.”
Moggallāna approved and agreed with what the divinity Tissa said. Then, as easily as a strong person would extend or contract their arm, he vanished from that realm of divinity and reappeared in Jeta’s Grove.
Mahāmoggallānasutta
Ekaṁ samayaṁ bhagavā sāvatthiyaṁ viharati jetavane anāthapiṇḍikassa ārāme.
Atha kho āyasmato mahāmoggallānassa rahogatassa paṭisallīnassa evaṁ cetaso parivitakko udapādi: “katamesānaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti?
Tena kho pana samayena tisso nāma bhikkhu adhunākālaṅkato aññataraṁ brahmalokaṁ upapanno hoti. Tatrapi naṁ evaṁ jānanti: “tisso brahmā mahiddhiko mahānubhāvo”ti.
Atha kho āyasmā mahāmoggallāno—seyyathāpi nāma balavā puriso samiñjitaṁ vā bāhaṁ pasāreyya pasāritaṁ vā bāhaṁ samiñjeyya; evamevaṁ—jetavane antarahito tasmiṁ brahmaloke pāturahosi.
Addasā kho tisso brahmā āyasmantaṁ mahāmoggallānaṁ dūratova āgacchantaṁ. Disvāna āyasmantaṁ mahāmoggallānaṁ etadavoca: “ehi kho, mārisa moggallāna; svāgataṁ, mārisa moggallāna; cirassaṁ kho, mārisa moggallāna; imaṁ pariyāyamakāsi, yadidaṁ idhāgamanāya. Nisīda, mārisa moggallāna, idamāsanaṁ paññattan”ti. Nisīdi kho āyasmā mahāmoggallāno paññatte āsane. Tissopi kho brahmā āyasmantaṁ mahāmoggallānaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi.
Ekamantaṁ nisinnaṁ kho tissaṁ brahmānaṁ āyasmā mahāmoggallāno etadavoca: “Katamesānaṁ kho, tissa, devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti?
“Cātumahārājikānaṁ kho, mārisa moggallāna, devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti.
“Sabbesaññeva nu kho, tissa, cātumahārājikānaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti?
“Na kho, mārisa moggallāna, sabbesaṁ cātumahārājikānaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’ti. Ye kho te, mārisa moggallāna, cātumahārājikā devā buddhe aveccappasādena asamannāgatā dhamme aveccappasādena asamannāgatā saṅghe aveccappasādena asamannāgatā ariyakantehi sīlehi asamannāgatā na tesaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’ti. Ye ca kho te, mārisa moggallāna, cātumahārājikā devā buddhe aveccappasādena samannāgatā, dhamme aveccappasādena samannāgatā, saṅghe aveccappasādena samannāgatā ariyakantehi sīlehi samannāgatā, tesaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti.
“Cātumahārājikānaññeva nu kho, tissa, devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’ti udāhu tāvatiṁsānampi devānaṁ …pe… yāmānampi devānaṁ … tusitānampi devānaṁ … nimmānaratīnampi devānaṁ … paranimmitavasavattīnampi devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti?
“Paranimmitavasavattīnampi kho, mārisa moggallāna, devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti.
“Sabbesaññeva nu kho, tissa, paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti?
“Na kho, mārisa moggallāna, sabbesaṁ paranimmitavasavattīnaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’ti. Ye kho te, mārisa moggallāna, paranimmitavasavattī devā buddhe aveccappasādena asamannāgatā, dhamme aveccappasādena asamannāgatā, saṅghe aveccappasādena asamannāgatā, ariyakantehi sīlehi asamannāgatā, na tesaṁ devānaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’ti. Ye ca kho te, mārisa moggallāna, paranimmitavasavattī devā buddhe aveccappasādena samannāgatā, dhamme aveccappasādena samannāgatā, saṅghe aveccappasādena samannāgatā, ariyakantehi sīlehi samannāgatā tesaṁ evaṁ ñāṇaṁ hoti: ‘sotāpannā nāma avinipātadhammā niyatā sambodhiparāyaṇā’”ti.
Atha kho āyasmā mahāmoggallāno tissassa brahmuno bhāsitaṁ abhinanditvā anumoditvā: “seyyathāpi nāma balavā puriso samiñjitaṁ vā bāhaṁ pasāreyya, pasāritaṁ vā bāhaṁ samiñjeyya; evamevaṁ: ‘brahmaloke antarahito jetavane pāturahosī’”ti.