MN116
Bei Isigili
Isigilisutta
So habe ich es gehört: Einmal hielt sich der Buddha bei Rājagaha auf dem Berg Isigili auf. Da wandte sich der Buddha an die Mönche und Nonnen: „Mönche und Nonnen!“
„Ehrwürdiger Herr“, antworteten sie. Der Buddha sagte:
„Mönche und Nonnen, seht ihr diesen Berg Vebhāra?“
„Ja, Herr.“
„Er hatte früher eine andere Benennung und Beschreibung. Seht ihr diesen Berg Paṇḍava?“
„Ja, Herr.“
„Auch er hatte früher eine andere Benennung und Beschreibung. Seht ihr diesen Berg Vepulla?“
„Ja, Herr.“
„Auch er hatte früher eine andere Benennung und Beschreibung. Seht ihr diesen Berg Geierkuppe?“
„Ja, Herr.“
„Auch er hatte früher eine andere Benennung und Beschreibung. Seht ihr diesen Berg Isigili?“
„Ja, Herr.“
„Er hatte früher genau die gleiche Benennung und Beschreibung.
Es waren einmal fünfhundert unabhängige Buddhas, die lange auf diesem Isigili lebten. Man sah sie in den Berg hineingehen, und danach sah man sie nicht mehr. Als die Leute das sahen, sagten sie: ‚Dieser Berg verschluckt diese Seher!‘ So wurde er als Isigili, der „Seherschlund“, bekannt.
Ich werde die Namen der unabhängigen Buddhas bekanntgeben; ich werde die Namen der unabhängigen Buddhas rühmen; ich werde die Namen der unabhängigen Buddhas lehren. Hört zu und gebraucht den Geist gut, ich werde sprechen.“
„Ja, Herr“, antworteten sie. Der Buddha sagte:
„Die unabhängigen Buddhas, die lange auf diesem Isigili lebten, hießen Ariṭṭha, Upariṭṭha, Tagarasikhī, Yasassin, Sudassana, Piyadassin, Gandhāra, Piṇḍola, Upāsabha, Nīta, Tatha, Sutavā und Bhāvitatta.
Diese heiligmäßigen Wesen, unbeschwert, die keine Hoffnung brauchten, von denen jeder unabhängig das Erwachen erlangte: Hört mich ihre Namen rühmen, die Namen dieser unübertrefflichen Menschen, die von Dornen frei waren:
Ariṭṭha, Upariṭṭha, Tagarasikhī, Yasassin, Sudassana und Piyadassin, der Erwachte; Gandhāra, Piṇḍola und Upāsabha, Nīta, Tatha, Sutavā und Bhāvitatta.
Sumbha, Subha, Methula und Aṭṭhama, auch Assumegha, Anīgha und Sudāṭha, unabhängige Buddhas, Beender des Zugs zum Dasein; und Hiṅgū und Hiṅga die Mächtigen,
zwei Abgeklärte mit Namen Jāli und Aṭṭhaka; dann der Erwachte Kosala, dann Subāhu; Upanemi, Nemi und Santacitta, recht und wahr, unbefleckt und klug.
Kāḷa und Upakāḷa, Vijita und Jita, Aṅga und Paṅga und Guttijita; Passin gab die Bindungen auf, des Leidens Wurzel, und Aparājita besiegte Māras Macht.
Satthar, Pavattar, Sarabhaṅga, Lomahaṁsa, Uccaṅgamāya, Asita, Anāsava, Manomaya und Bandhumā der Durchtrenner der Einbildung, dann Adhimutta und Ketumā der Unbefleckte.
Ketumbharāga, Mātaṅga und Ariya, dann Accuta, Accutagāma und Byāmaka, Sumaṅgala, Dabbila, Supatiṭṭhita, Asayha, Khemābhirata und Sorata.
Durannaya, Saṅgha und auch Ujjaya, ein anderer Abgeklärter, Sayha von unerreichtem Bemühen. Da waren zwölf Ānandas, Nandas und Upanandas und Bhāradvāja, der seinen letzten Körper trug.
Bodhi, Mahānāma und auch Uttara, Kesī, Sikhī, Sundara und Bhāradvāja, Tissa und Upatissa, die beide die Fesseln der Wiedergeburt durchschnitten haben, Upasīdarī und Sīdarī, die beide das Verlangen durchtrennt haben.
Maṅgala war erwacht, frei von Gier, Usabha durchschnitt das Netz, die Wurzel des Leidens. Upanīta, der den Zustand des Friedens erreicht hat, Uposatha, Sundara und Saccanāma.
Jeta, Jayanta, Paduma und Uppala, Padumuttara, Rakkhita und Pabbata, Mānatthaddha, schön und frei von Gier, und der Erwachte Kaṇha mit gut befreitem Geist.
Diese und andere Mächtige, unabhängig erwacht, Beender des Zugs zum Dasein – ehrt diese großen Seher, die allen Ketten entschlüpft sind, vollkommen verloschen, grenzenlos.“
So I have heard. At one time the Buddha was staying near Rājagaha, on the Isigili Mountain. There the Buddha addressed the mendicants, “Mendicants!”
“Venerable sir,” they replied. The Buddha said this:
“Mendicants, do you see that Mount Vebhāra?”
“Yes, sir.”
“It used to have a different label and description. Do you see that Mount Paṇḍava?”
“Yes, sir.”
“It too used to have a different label and description. Do you see that Mount Vepulla?”
“Yes, sir.”
“It too used to have a different label and description. Do you see that Mount Vulture’s Peak?”
“Yes, sir.”
“It too used to have a different label and description. Do you see that Mount Isigili?”
“Yes, sir.”
“It used to have exactly the same label and description.
Once upon a time, five hundred Independent Buddhas dwelt for a long time on this Isigili. They were seen entering the mountain, but after entering were seen no more. When people noticed this they said: ‘That mountain swallows these seers!’ That’s how it came to be known as Isigili, the “seer-swallower”.
I shall declare the names of the Independent Buddhas; I shall extol the names of the Independent Buddhas; I shall teach the names of the Independent Buddhas. Listen and apply your mind well, I will speak.”
“Yes, sir,” they replied. The Buddha said this:
“The independent Buddhas who dwelt for a long time on this Isigili were named Ariṭṭha, Upariṭṭha, Tagarasikhī, Yasassin, Sudassana, Piyadassin, Gandhāra, Piṇḍola, Upāsabha, Nīta, Tatha, Sutavā, and Bhāvitatta.
Those saintly beings, untroubled, <j>with no need for hope, who each achieved awakening independently; hear me extol their names, the supreme men, free of thorns.
Ariṭṭha, Upariṭṭha, Tagarasikhī, Yasassin, Sudassana, and Piyadassin the awakened; Gandhāra, Piṇḍola, and Upāsabha, Nīta, Tatha, Sutavā, and Bhāvitatta.
Sumbha, Subha, Methula, and Aṭṭhama, then Assumegha, Anīgha, and Sudāṭha, Independent Buddhas, enders of the leash to existence; and Hiṅgū and Hiṅga the mighty.
Two sages named Jāli, and Aṭṭhaka; then the awakened one Kosala, then Subāhu; Upanemi, Nemi, and Santacitta, right and true, stainless and astute.
Kāḷa and Upakāḷa, Vijita and Jita, Aṅga and Paṅga, and Guttijita too; Passin gave up attachment, suffering’s root, while Aparājita defeated Māra’s power.
Satthar, Pavattar, Sarabhaṅga, Lomahaṁsa, Uccaṅgamāya, Asita, Anāsava, Manomaya, and Bandhumā the cutter of conceit, then Adhimutta, and Ketumā the immaculate.
Ketumbharāga, Mātaṅga, and Ariya, then Accuta, Accutagāma, and Byāmaka, Sumaṅgala, Dabbila, Supatiṭṭhita, Asayha, Khemābhirata, and Sorata.
Durannaya, Saṅgha, and also Ujjaya, another sage, Sayha of peerless effort. There are twelve Ānandas, Nandas, and Upanandas, and Bhāradvāja, bearing his final body.
Bodhi, Mahānāma, and also Uttara, Kesī, Sikhī, Sundara, and Bhāradvāja, Tissa and Upatissa, <j>who’ve both cut the bonds to rebirth, Upasīdarī and Sīdarī, who’ve both cut off craving.
Maṅgala was awakened, free of greed, Usabha cut the net, the root of suffering, Upanīta who attained the state of peace, Uposatha, Sundara, and Saccanāma.
Jeta, Jayanta, Paduma, and Uppala; Padumuttara, Rakkhita, and Pabbata, Mānatthaddha, beautiful and free of greed, and the Buddha Kaṇha, his mind well freed.
These and other mighty ones <j>awakened independently, enders of the leash to existence— honor these great seers <j>who have slipped all chains, fully quenched, limitless.”
Evaṁ me sutaṁ— ekaṁ samayaṁ bhagavā rājagahe viharati isigilismiṁ pabbate. Tatra kho bhagavā bhikkhū āmantesi: “bhikkhavo”ti.
“Bhadante”ti te bhikkhū bhagavato paccassosuṁ. Bhagavā etadavoca:
“Passatha no tumhe, bhikkhave, etaṁ vebhāraṁ pabbatan”ti?
“Evaṁ, bhante”.
“Etassapi kho, bhikkhave, vebhārassa pabbatassa aññāva samaññā ahosi aññā paññatti. Passatha no tumhe, bhikkhave, etaṁ paṇḍavaṁ pabbatan”ti?
“Evaṁ, bhante”.
“Etassapi kho, bhikkhave, paṇḍavassa pabbatassa aññāva samaññā ahosi aññā paññatti. Passatha no tumhe, bhikkhave, etaṁ vepullaṁ pabbatan”ti?
“Evaṁ, bhante”.
“Etassapi kho, bhikkhave, vepullassa pabbatassa aññāva samaññā ahosi aññā paññatti. Passatha no tumhe, bhikkhave, etaṁ gijjhakūṭaṁ pabbatan”ti?
“Evaṁ, bhante”.
“Etassapi kho, bhikkhave, gijjhakūṭassa pabbatassa aññāva samaññā ahosi aññā paññatti. Passatha no tumhe, bhikkhave, imaṁ isigiliṁ pabbatan”ti?
“Evaṁ, bhante”.
“Imassa kho pana, bhikkhave, isigilissa pabbatassa esāva samaññā ahosi esā paññatti.
Bhūtapubbaṁ, bhikkhave, pañca paccekabuddhasatāni imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsino ahesuṁ. Te imaṁ pabbataṁ pavisantā dissanti, paviṭṭhā na dissanti. Tamenaṁ manussā disvā evamāhaṁsu: ‘ayaṁ pabbato ime isī gilatī’ti; ‘isigili isigili’ tveva samaññā udapādi.
Ācikkhissāmi, bhikkhave, paccekabuddhānaṁ nāmāni; kittayissāmi, bhikkhave, paccekabuddhānaṁ nāmāni; desessāmi, bhikkhave, paccekabuddhānaṁ nāmāni. Taṁ suṇātha, sādhukaṁ manasi karotha, bhāsissāmī”ti.
“Evaṁ, bhante”ti kho te bhikkhū bhagavato paccassosuṁ. Bhagavā etadavoca:
“Ariṭṭho nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; upariṭṭho nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; tagarasikhī nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; yasassī nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; sudassano nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; piyadassī nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; gandhāro nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; piṇḍolo nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; upāsabho nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; nīto nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; tatho nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi, sutavā nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi; bhāvitatto nāma, bhikkhave, paccekasambuddho imasmiṁ isigilismiṁ pabbate ciranivāsī ahosi.
Ye sattasārā anīghā nirāsā, Paccekamevajjhagamaṁsu bodhiṁ; Tesaṁ visallāna naruttamānaṁ, Nāmāni me kittayato suṇātha.
Ariṭṭho upariṭṭho tagarasikhī yasassī, Sudassano piyadassī ca susambuddho; Gandhāro piṇḍolo upāsabho ca, Nīto tatho sutavā bhāvitatto.
Sumbho subho matulo aṭṭhamo ca, Athassumegho anīgho sudāṭho; Paccekabuddhā bhavanettikhīṇā, Hiṅgū ca hiṅgo ca mahānubhāvā.
Dve jālino munino aṭṭhako ca, Atha kosallo buddho atho subāhu; Upanemiso nemiso santacitto, Sacco tatho virajo paṇḍito ca.
Kāḷūpakāḷā vijito jito ca, Aṅgo ca paṅgo ca guttijito ca; Passi jahi upadhidukkhamūlaṁ, Aparājito mārabalaṁ ajesi.
Satthā pavattā sarabhaṅgo lomahaṁso, Uccaṅgamāyo asito anāsavo; Manomayo mānacchido ca bandhumā, Tadādhimutto vimalo ca ketumā.
Ketumbharāgo ca mātaṅgo ariyo, Athaccuto accutagāmabyāmako; Sumaṅgalo dabbilo supatiṭṭhito, Asayho khemābhirato ca sorato.
Durannayo saṅgho athopi ujjayo, Aparo muni sayho anomanikkamo; Ānando nando upanando dvādasa, Bhāradvājo antimadehadhārī.
Bodhi mahānāmo athopi uttaro, Kesī sikhī sundaro dvārabhājo; Tissūpatissā bhavabandhanacchidā, Upasikhi taṇhacchido ca sikhari.
Buddho ahu maṅgalo vītarāgo, Usabhacchidā jāliniṁ dukkhamūlaṁ; Santaṁ padaṁ ajjhagamopanīto, Uposatho sundaro saccanāmo.
Jeto jayanto padumo uppalo ca, Padumuttaro rakkhito pabbato ca; Mānatthaddho sobhito vītarāgo, Kaṇho ca buddho suvimuttacitto.
Ete ca aññe ca mahānubhāvā, Paccekabuddhā bhavanettikhīṇā; Te sabbasaṅgātigate mahesī, Parinibbute vandatha appameyye”ti.